Sisyfos slätt

I april i år hade jag äntligen kört hem all jord jag köpt av en granne, skopa för skopa med "Grålle", en Massey-Fergusson av1957 års modell. 10 kubik harpad matjord räckte bara till att jämna ut de värsta svackorna och banan såg fortfarande ut som en hängmatta på mitten. Men nästan fri från sten i alla fall. Frågan var om det fick vara bra så och om det var dags att så?

(O )turligt nog hade vi varit hos Joi och Eje Elebo och sett vad som kan åstadkommas av det som en gång varit svensk urskog. Deras fullskaliga bana är nästan lika platt som en bordskiva!

Medan möjligheten övervägdes att äntligen avsluta och få en ojämn men spelbar andra bana, växte under några korta dagar en jordhög av gigantiska former upp på grannens mark bara 25 m från bana 2. Grannen schaktade för att anlägga ridbana.

Hmmm... skulle jag fråga om att få ta oharpad, stenig jord för att bygga bort svackan i mitten av banan? Allt tidigare arbete skulle ju då s.a.s. vara ogjort.

Grannen avstod gärna all den jord jag ville ha och erbjöd frikostigt att frakta över den och släta ut den i grova drag över banan. 26 skopor med frontlastaren blev det. Säkert i närheten av 30 kubikmeter jord.

Trots ett idogt harvande med en duktigt nedlastad pinnharv efter "Grålle" och t.o.m. finlir med ett segment harv bakom traktorgräsklipparen för att komma ut i hörnen, fick ändå ogräset överhanden och mot slutet av sommaren såg "krocketbanan" mest ut som en åker med knähögt ogräs.

Ett otröstligt arbete vidtog att med spade vända upp 320 kvadratmeter ogräs på de dagar då nederbörd gjort marken mjuk nog att hantera. Det blev till en 3meter jättehög av ogräs intill varmkomposten och mot mitten av september var ytan äntligen så "fri" från ogräs att man kunde skönja brun jord igen. Nu vidtog dikesgrävning. Tur att man har en slungspade.

Av planerade tre diken blev det bara ett. Arbetet tog allt för lång tid för hand och skulle här hinna bli sått innan hösten fick det räcka med ett täckdike över vattensjukaste delen. Resten fick ske efter sådd genom att rensa befintligt vägdike och vägtrummor.

I samråd me "Breitholtz skogstjänster" tog jag hem 10 kubikmeter (ett billass) harpad och sandrik jord genom Transportcentralen och Bengt Breitholtz, min gamle klasskamrat från Plönninge skogsbruksskola, kom och hjälpte mig att mäta in banan för att få den "i våg", dvs horisontell.

Med lantmäteriutrustning och murarsnören i räta vinklar över banan hade Bengt snart ett rutverk av 5x3 meters rektanglar över hela ytan och medan jag körde ut skopor med jord med traktorn skottade och slätade Bengt med professionell känsla ut jorden i ett jämnt täcke i rutorna. Nio av 10 kubik gick åt. Bengt offrade hela sin helg på arbetet. Vilken kompis!

Framåt söndagseftermiddagen stack jag in till stan för att handla gräsfrö. Då vi trampat ner jorden i den sista rektangeln och slätat ut med rakorna sådde Bengt för hand och jag började välta för att pressa ner sådden i toppskiktet. När jobbet var färdigt var vi trötta men nöjda och av hängmattan jag övervägt att så i april fanns nu inte ett spår. Banan låg där helt vågrät och nästan slät. Vad lite av svackor som finns får åtgärdas med toppdressing under kommande säsonger.

Efter två frostnätter ser nu vädret ut att bli näst intill idealiskt för grästillväxt så här sent på säsongen.: +10 grader och regnskurar i en hel vecka framöver lovar den norska väderlekstjänsten. Det är så man kan bli YR av lycka!

Sportchefen

10 oktober 20